Problemet:
Grupper där det pågår tysta konflikter får svårt att samarbeta och deltagarna svårt att lita på varandra. Alltför mycket av kommunikationen sker dolt och indirekt, genom antydningar och tysta markeringar, och det blir svårt att utveckla tillitsfulla arbetsrelationer.
Metod:
Om någon gör något som du inte tycker om och om du då inte säger till i direkt anslutning till att det inträffar, så får du inte hänvisa till det senare.
Säg det. Direkt. Eller släpp det och gå vidare.
Upplevd frustration som inte bearbetas öppet riskerar att växa till tysta konflikter. Tysta konflikter är sådana som tar sig uttryck genom att man inte tar upp saken direkt med den andre, utan man pratar om varandra bakom ryggen på varandra, eller man markerar med kroppsspråk och visar indirekt att något är fel, men utan att säga vad. Saker som man irriterar sig på och som därmed inte tillåts komma upp till ytan, växer inombords. Problemet blir allt svårare att hantera och lösa ju längre man låter det gå. Om konflikten sedan kommer upp till ytan, kanske långt senare, kan det finnas mycket från tidigare händelser som deltagarna vill hänvisa till, vilket fördjupar konflikten snarare än bidrar till att den kan lösas upp.
En kraftfull regel är därför att komma överens om att varje hänvisning till vad någon gjort tidigare, för länge sedan eller ”jämnt och ständigt”, är förbjuden. Vill man ta upp något om någon annans beteende som man önskar se en ändring av, ska det gälla här och nu, inget annat.
Det är upp till övriga i gruppen att bevaka och protestera om regelns bryts. Se till exempel ”Har du sagt det till X?” om hur du kan säga till.